The Lady of Shalott 

on

The Lady of Shalott är en oljemålning av den engelske konstnären John William Waterhouse. Målningen, som stod färdig år 1888, representerar en scen ur poeten Alfred Tennyson’s dikt The Lady of Shalott från år 1832.

The Lady of Shalott är ett av Waterhouses mest berömda verk och tavlan anses av många vara den främsta företrädaren av prerafaeliternas målarkonst. Sir Henry Tate donerade tavlan till allmänheten i slutet av 1800-talet och den går att se i rum 1840 på konstmuseet Tate Britain i London, Storbritannien. The Lady of Shalott är en stor tavla; 183 cm x 230 cm vilket var ovanligt för denna typ av konst under den period då Waterhouse målade den.

Waterhouse målade även porträtt av karaktären Lady of Shalott år 1894 och 1915.

Motiv

Tavlan föreställer John William Waterhouses idé om hur The Lady of Shalott i Alfred Tennyson’s dikt såg ut. Tennyson’s dikt bygger i sin tur löst på karaktären Elain of Astolat som förekommer i de medeltida berättelserna om Kung Arthur och riddarna kring runda bordet. Elaine var olyckligt kär i riddaren Sir Lancelot, och levde pågrund av en förbannelse isolerad i ett torn nära Camelot.

I Tennyson’s version av legenden kallas hon för The Lady of Shallott och förbannelsen gör att hon inte tillåts titta direkt på verkligheten som den är; istället måste hon se den genom en spegel och får aldrig lämna sitt torn. I sitt ensamhet ägnar hon sig åt att väva och hennes väv avbildar av det hon ser i spegeln. När hon ser lyckliga förälskade par på avstånd mår hon extra dåligt över sin belägenhet och önskar hett och intensivt att få leva ett normalt liv.

En dag ser hon Sir Lancelot i spegeln och det får henne att titta ut ur tornet och se direkt på Camelot, trots förbannelsen. Hon flyr i en liten båt och styr kursen mot Camelot, en mål hon inte räknar med att nå innan båten förliser. Strax efter att hon drunknat hittas hennes kropp av riddarna, inklusive Lancelot.

Beskrivning & Symbolism

Konstnär John William Waterhouse
År 1888
Typ Olja på duk
Dimensioner 183 cm × 230 cm (72 tum × 91 tum)

Iförd en vit klänning och med det långa röda håret utslaget sitter The Lady of Shalott i en kanot som är påväg ut i ån. Kanoten är lastad med några få av hennes tillhörigheter, inklusive den färggranna vävda tapet där hon har avbildat sådant hon sett i spegeln. Waterhouse har alltså valt att avbilda henne när hon har brutit sig ut ur sin isolering och trotsat förbannelsen, och nu är på väg att möta konsekvenserna av sitt handlande.

Som nämnts ovan brukar The Lady of Shalott hyllas som det förnämsta exemplet på prerafaeliternas målerikonst. Den innehåller det karaktäristiska naturelementet, har stark sympati för subjektet som avbildas, och uppvisar prerafaeliternas detaljorientering, realism och starka färgspråk.

En närmare granskning av bilden avslöjar att den är fylld av metaforer. The Lady of Shalott har till exempel tre ljus längst fram i sin kanot. Ljus är en vedertaget symbol för livet, och två av hennes ljus har redan blåsts ut.