Panthéon de la Guerre

Det enorma konstverket Panthéon de la Guerre målades i Paris under första världskriget. Arbetet med målningen startade i september 1914, efter slaget vid Marne, och koordinerades av Pierre Carrier-Belleuse och Auguste François-Marie Gorguet. Totalt deltog ungefär 130 konstnärer i produktionen av Panthéon de la Guerre.

Panthéon de la Guerre var ett 14 meter högt cirkulärt panorama med en omkrets på 123 meter. Målningen visades upp i en för ändamålet uppförd byggnad intill Hôtel des Invalides, där besökarna fick gå genom långa och mörka korridorer innan de slutligen kom fram till den centrala utsiktsplattformen.

Panthéon de la Guerre invigdes i oktober 1918 av den franske presidenten Raymond Poincaré. Projektet var ett privat kommersiellt initiativ, men hade den franska statens stöd.

Under perioden 1918-1927 lockade Panthéon de la Guerre över 8 miljoner besökare.

Beskrivning

Panthéon de la Guerre innehåller fullstora avbildningar av ungefär 6 000 personer med koppling till kriget, både fransoser och personer som hörde till de allierade styrkorna. Konstverket innehåller även en vidsträckt topografisk avbildning av det nordvästeuropeiska landskapet där vi kan se krigsskådeplatserna för Frankrike och Belgien, från Nordsjön till Schweiz.

Ärans tempel

I den centrala delen av konstverket, Ärans tempel, ser vi franska hjältar placerade i en trappa, och längst upp tronar en gyllene staty av Segergudinnan som håller en lagerkrans i vardera handen, ståendes på en plint som bär motot ”Aux héros”. Aux herós betyder ”till hjältarna” på franska. Vid trappans fot är franska politiska och militäre ledare placerade kring en kanon.

Krigsmonumentet

På den motsatta sidan av Ärans tempel avbildas ett krigsmonument, med fyra infanterister i brons som håller upp en kista täckt av den franska flaggan. På en plint kan vi läsa mottot ”Pro patria”, det vill säga ”för fäderneslandet”. Intill en gravkrans med orden ”Aux héros ignorés” står en ensam kvinna klädd i svart och gråter. ”Aux héros ignorés” betyder ”till de glömda hjältarna”.

Sidorna

På de sidor som löper mellan Ärans tempel och Krigsmonumentet är personer från de allierade länderna avbildade. En av sidorna är reserverad för Storbritannien, Belgien, Italien och Portugal. Den andra sidan innehåller personer från 19 andra länder som också allierat sig med Frankrike. Här finns bland annat Grekland, Serbien, Montenegro, Rumänien, Ryssland, Japan, USA och delar av Latinamerika representerade.

Övrig information

Okända

Konstverket innehåller inte bara innehåller namngivna och välkända personer, utan även individer som får representera en hel grupp – till exempel krigsveteraner (péperes), franska cuirassiers och goumiers från Marocko.

Inte bara män

En majoritet av de personer som är avbildade i Panthéon de la Guerre är män, men här förekommer även en del kvinnor, bland annat spioner, sjuksköterskor och nunnor. Edith Cavell, Louise de Bettignies och Émilienne Moreau är alla exempel på kvinnor som är avbildade i Panthéon de la Guerre.

Tjeckoslovakien

Längst ut till höger på huvudpanelen visas en samling flaggor, och den längst ut är den Tjeckoslovakiska Legionens flagga. Landet Tjeckoslovakien existerade inte när målningen gjordes, men under kriget rekryterade den Tjeckoslovakiska Legionen män att slåss med de allierade på tre fronter; den franska, den italienska och den ryska. I Ryssland bestod den Tjeckoslovakiska Legionen huvudsakligen av krigsfångar från Österrike-Ungerns armé.

Om vi tittar noga kan vi se initialerna C S på den Tjeckoslovakiska Legionens flagga. Dessa initialer kom efter andra världskriget slut att bli en viktig symbol för den nybildade staten Tjeckoslovakien, ända fram till år 1939.

Panthéon de la Guerre flyttar till USA

Efter att ha setts av ungefär 8 miljoner besökare i Franrike såldes Panthéon de la Guerre år 1927 till en affärsman från USA och skeppades till New York.

New York City

I New York visades konstverket upp på Madison Square Garden, efter att vissa ändringar gjorts för att det skulle bli mer lockande för den inhemska publiken. Till exempel målade man över Edward M. House och ersatte honom med Myron T. Herrick, USA:s ambassadör i Frankrike. Edward M. House hade varit överste i armén under första världskriget, men när Panthéon de la Guerre anlände till USA hade han helt övergått till en politisk karriär. En annan ändring som gjordes innan Panthéon de la Guerre ställdes ut i New York var att man målade dit en svart (afroamerikansk) soldat.

Turné

Efter att ha ställts ut i New York åkte Panthéon de la Guerre vidare till Washington DC, Chicago, Cleveland och Sand Francisco. Konstverket visades på Washington Bicentennial Fair i Washington DC år 1932, på The Century of Progress exhibition i Chicago1933-34, på The Great Lakes Exposition i Cleveland (Ohio) 1936-37 och på Golden Gate International Exposition i San Francisco 1940.

Kansas City, Missouri

År 1940 packades Panthéon de la Guerre ihop och ställdes i ett förråd, och så småningom köptes konstverket av restaurantören William Haussner för 3 400 USD.

År 1956 doneerade Haussner Panthéon de la Guerre till Leroy Daniel MacMorris, så att det skulle kunna visas upp i Memory Hall i Liberty Memorial i Kansas City, Missouri.

MacMorris minskade ned konstverkets storlek rejält och lät dessutom ändra det så att det bättre skulle lyfta fram USA:s engagemang i första världskriget. En bukett blommor som låg framför den brittiska sjuksköterskan Edith Cavells fötter flyttades till exempel så att den hamnade framför Woodrow Wilsons fötter istället. Woodrow Wilson var USA:s president 1913-1921.

Överste Edward M. House målades tillbaka igen, och vissa personer i den ursprungliga delegationen från USA ändrades så att de skulle föreställa personer som var mer välkända bland 1940-talets besökare i Missouri. Bland annat lät MacMorris måla dit Delano Roosevelt (USA:s president 1933-1945) och Harry S. Truman (USA:s president 1945-1953). Truman var inte vara en veteran från första världskriget utan dessutom född i Missouri.

Blott 7% av det ursprungliga konstverket behölls, och stora franska sektioner togs bort.

Som en homage till konstverkets ursprungliga upphovsmän lät MacMorris dock införa porträtt av både Pierre Carrier-Belleuse och Auguste François-Marie Gorguet.