Garçon à la Pipe

on

Garçon à la Pipe (Pojke med pipa) är en målning av Pablo Picasso som färdigställdes år 1905, då Picasso var 24 år gammal. Tavlan hör till hans rosenperiod och målades strax efter att han flyttat till Le Bateau-Lavoir i stadsdelen Montmartre i Paris.

Precis som namnet säger föreställer tavlan Garçon à la Pipe en pojke med en pipa. Pojken håller pipan i sin vänstra hand, och på huvudet bär han en blomsterkrans.

Beskrivning

Konstnär Pablo Picasso
År 1905
Typ Olja på duk
Dimensioner 100 cm × 81.3 cm

Motiv

Inte mycket är känt om den pojke som satt modell för tavlan. Under sin tid i Le Bateau-Lavoir använda Picasso ofta lokalbor som modeller för sina tavlor, så det är inte orimligt att anta att pojken bodde i området. Det enda Picasso själv har sagt om pojken är att han var en av de ”local types, actors, ladies, gentlemen, delinquents… He stayed there, sometimes the whole day. He watched me work. He loved that”. Vissa källor anger att pojken kallades p’tit Louis det vill säga lilla Louis, men om det verkligen är sant är oklart.

Under det tidiga arbetet med målningen placerade Picasso pojken många olika ställningar och testade att ha honom stående, sittandes och lutandes mot väggen. Till slut valde han den position vi kan se på tavlan, där pojken sitter ned. Nästa steg var att positionera armen, och där lade Picasso ned mycket tid på att få till rätt höjd och vinkel. Han behövde också bestämma sig hur pojken skulle interagera med pipan – skulle han tända den eller bara hålla den?

Det finns flera bevarade förstudier där vi kan se hur Picasso experimenterat med att posera modellen på olika vis.

Modellen var inte närvarande under hela arbetet med tavlan, utan när Picasso kände att han studerat modellen tillräckligt färdigställde han verket utan modell.

Beskrivning

Tavlan Garçon à la Pipe visar en blåklädd pojke, troligen i nedre tonåren, som sitter på en stol och håller en pipa i sin vänstra hand. Vänsterhanden hålls upp i brösthöjd. På huvudet har han en blomsterkrans av vad som ser ut att vara röda rosor. Även betydande delar av den brunrödrosa bakgrunden är prydd av rosor och andra blommor och blad, i rött, gult, vitt och grönt.

Picasso målade Garçon à la Pipe under sin rosperiod, men blomsterkransen fanns inte med i det tidiga arbetet med tavlan. När Picasso hade hunnit komma en bra bit med målandet av Garçon à la Pipe tog han en paus från tavlan i ungefär en månad. Det var under denna paus han kom fram till att pojken skulle få en blomsterkrans på huvudet i den färdiga tavlan.

Garçon à la Pipe målades ungefär två år innan Picasso färdigställde sitt banbrytande kubistiska verk Les Demoiselles d’Avignon. När man studerar Garçon à la Pipe kan man se tecken på att Picasso har börjat bryta sig loss från att göra naturtrogna avbildningar och istället rör sig mot att måla mer abstrakt och använda sig av platta ytor. Garçon à la Pipe räknas dock som ett exempel på 1900-talsrealism i kombination med symbolism och en aning japonism.

En av de aspekter av Garçon à la Pipe som brukar trollbinda åskådare är känslan av ungdomlig skönhet och den kombination av manliga och kvinnliga drag som finns hos den unga tonåringen. Jämfört med andra tonårsmodeller som Picasso avbildat är det som att konstnären här verkligen har velat lyfta fram ynglingens skönhet. Hans rena och obefläckade ansikte står i bjärt kontrast mot det grova blåställ han är klädd i. Att han dessutom försetts med en rosenkrans på huvudet ger bilden en lyrisk och närmast mystisk komponent.

Garçon à la Pipe är en målning som väcker frågor. Vem är pojken? Varför håller han ena armen i en sådan onaturligt vinkel? Varför är han till synes så ointresserad av sin omgivning? Vad tänker han på? Varför kombinationen arbetskläder, blomsterkrans och de målade blommorna i bakgrunden?

Garçon à la Pipe – en del av rosenperioden

Picassos rosenperiod inleddes efter den svala och allvarliga blå period som varade 1901-1904. Picasso gick in i sin blå period efter att hans vän Carlos Casagemas avlidit. På väg ut ur den blå perioden började Picasso experimentera med att lägga till några få livliga brandgula och rosa element i sina tavlor, och det är detta som så småningom fick namnet rosenperioden. Picassos rosenperiod pågick till 1906, då den avlöstes av den afrikanska perioden (1906-1907).

Garçon à la Pipe brukar ses som en indikation på Picassos förflyttning från den blå periodens fokus på sjukdom och död till en mer glädjefull period. Utträdet ur den blå perioden verkar ha skett i samband med att Picasso började intressera sig djupare för personer som inte riktigt passade in i normalsamhället – såsom de clowner, akrobater och luffare som han kom i kontakt med i Montmartre.

Under rosenperioden byttes Picassos El Greco-palett och expressionistiska former gradvis ut mot en klarare och mer harmonisk klassicism. Ett exempel på ett rosenperiodsporträtt som Picasso målade ännu tidigare än Garçon à la Pipe är Woman with a Crow från år 1904. Samma år som Garçon à la Pipe målade han Tumblers (Mother and Son), Girl in a Chemise och Acrobat and Young Harlequin.

Försäljning

Garçon à la Pipe köptes av konstsamlarna Jock och Betsey Whitney för 30 000 USD år 1950. Tavlan förblev i familjen Whitneys ägo tills år 2004, då den såldes på auktion av Sotheby’s i New York för över 100 miljoner USD. Sotheby’s namngav aldrig köparen. Envisa rykten gjorde gällande att köparen var Guido Barilla – en av delägarna till det enorma matvaruföretaget Barilla Group.

I skrivande stund är Garçon à la Pipe en av tre tavlor från Picassos rosenperiod som är i privat ägo.